davyJoneslocker

Vad kostigt det känns att inte vara hemma på Mors Dag! Oftast ger jag mamma nästan fler presenter då än på hennes födelsedag (10 maj-20 dagar innan). Jag vet inte varför, men det råkar alltid bli så. & nu har hon inte ens ftt ett kort! Det finns ju inga att köpa här nu! :P Nu är det ju Fars Dag-kort som säljs i butkerna! Ett sms blev det allt hon fick, men jag får väl ge henne nåt mer när jag kommer hem!
& älsklingskompisen Erica har sin första Mors Dag idag! :D Shit, vad det är häftigt! Underbart!
Stort grattis till er båda två! <3
& såklart grattis till andra andra mammor här i världen också!
Grattis till eran speciella dag! :)

Alla minns Killen som ofta gör min dag, right? Idag gjorde han min dag igen! Jag står i kön för att beställa & han frågar, "Do you want a regular Americano, no milk, just black?" Ha, japp, det är precis vad jag vill ha! XD Liiite pinsamt kanske att jag är där så ofta att han vet det, men jag tycker ändå att det är mest roligt & jag kunde inte hålla mig från att le lite extra, vilket han faktiskt också gjorde! Det var kul!^^ Jag blev mycket glad!
Jag visste ju  att de som jobbar där känner igen mig & så, men nu vet jag ju faktiskt att han har lagt märke till mig så pass mycket att han vet vad för kaffe jag vill ha! Jag vet i & för sig inte om det är positivt eller negativt. Jag undrar om han tänker att jag inte har nåt liv. Det hade nog jag tänkt!^^ Jag är nästan där lite föör ofta, & sen stannar jag ju några timmar också. Fast å andra sidan så har jag ju inget liv heller (förutom pojkarna)! Men han skulle gärna få ge mig ett! ;)

Jag längtar tillbaka till barndomen så fruktansvärt mycket idag! Jag saknar mormor's & morfar's gamla hus på Backstigen, Resarö, Vaxholm. Allt med det! Allt ifrån de stora gräsmattorna, till garaget, till klädkammaren i hallen! Åh, vad jag vill ha tillbaks det! Jag minns att jag brukade blunda när jag gick på gångarna för att se hur bra jag hittade, & insåg att jag satte varenda steg jag tog! Jag visste exakt när vägen svängde & hur mycket, det var inga problem! Jag saknar det här huset & den här tomten, mycket för att det är där jag främst kan säga att jag har växt upp. Annars har jag ju flyttat så mycket, men det där huset var med i 16 år. & mormor's underbara pizzabullar! Ååååh, vad jag vill ha dem! De är så jäkla goda! Åh, jag vill nästan gråta! Men jag vill ändå att tiden ska gå framåt på samma gång. Det är bra att den gör det. Men jag saknar ändå det som var. Jag vill ha tillbaka huset! Jag måste tjäna pengar! Det kanske får bli en längre tid i Norge senare igen...    & morfar som klipper gräset & häcken & har sig. Underbart!

.....Jag har en mindre bra dag idag. Pojarna är förjävliga idag, jag håller på att bli galen! Riktiga monster! Asjobbigt! Faan, jag orkar inte med dem idag alls! Jag vill bara åka hem! & så åker Frida hem idag & jag blir så avundsjuk så jag dör! Trots att jag precis kom tillbaks hemifrån för två veckor sen, men jag känner mig så färdig här så det finns inte! Jag var rätt pigg när jag kom tillbaka hemifrån, jag behövde verkligen den veckan, men jag fick ju samtidigt inse på nytt vad jag missar & vad jag under en tid (igen) kommer att sakna så himla mycket! Jaja, det är faktiskt inte så långt kvar, 8 veckor & två dagar tills jag lämnar det här huset!

Japp, den 27 Juli bär det av hemåt, för den som inte redan visste om det! Klockan 20:15 går flyget från Heathrow till Arlanda, & jag har den fantastiska turen att åka med Frida & Pelle! Åker redan den 25:e härifrån till London & får då två dagar där tillsammans med de redan nämnda. Kommer antagligen ta coachen som går från Liverpool kl 06:25, vilket betyder att ajg måste gå upp typ mellan 04:00-04:30 nån gång! Jag är fruktansvärt glad att jag är en sån människa som kan sova på bussar! Däremoot gör jag det helst inte, för det är så mycket jag vill se på resan! Det är så himla kul att se hur miljö & landskap ändras längs vägen! & jag ser gärna så mycket av England som jag bara kan när jag har chansen!

Dagen idag!
Idag gick jag sonm vanligt upp nån gång mellan 07:00-07:30 (minns inte riktigt när jag kom upp) & gick ned till köket där pojkarna redan satt & åt frukost! Jag var fruktansvärt seg & hade sovit väldigt dåligt & vaknat var tionde till var femte minut i ca två timmar, orolig över att jaag missat alarmet & försovit mig! Det första jag gjorde var i princip att hälla upp en kopp kaffe, ta lite flingor & sätta mig havlt om halvt död vid bodet. Då jag kommit såhär långt var pojkarna klara & ade förflyttat sig till vardagsrummet. Efter att jag ätit såg jag till att pojkarna bytte om från sina pyjamaser. Efter det plockade jag i & ut ur diskmaskinen, vek torr tvätt & hängde upp nytvättat ute på linorna på tomten. Jag gav pojkarna lite tid att göra vad de ville (vilket resulterade i TV & DSi-spelande) & vid tio-halv elva-tiden nån gång bar det av mot parken. Anledningen till att vi inte gått tidigare var p.g.a att det regnade på morgonen. Pojkarna sprang omkring som galningar & träffade en ny lekkamrat som de hade väldigt roligt med. Denne var i samma ålder som Benjamin, den äldsta & alltså 7 år gammal. Klockan kvart i tolv tyckte jag att det var dags att gå hem för att börja med lunch, men just som vi var på väg mot parkporten mötte vi en av Benjamins klasskompisar som var på väg in i parken tillsammans med sin syster & sin mamma (som jag för övrigt kommer väldigt bra överens med) & de bad att få stanna & leka i ti0 minuter till. Det gick jag med på. Dock förvandlades dessa tio minuter till 60 minuter istället, vilket i & för sig var helt okaj. Vi hade det trevligt allihopa. Benjamin lekte med sin skolkamrat, jag pratade med mamman & Daniel sprang omkring som en dåre & lekte med deras hund, som också var med. Men kvart i ett bar det av hemåt iallafall & det första jag gjorde var att ta fram lunch! Jag var vrålhungrig! Pojkarna däremot verkade inte alls sådär överdrivet hungriga & det tog en stund för dem att äta upp. Men så är det ibland. Efter lunchen ringde jag Frida & pratade en stund med henne (Detta efter att jag plockat undan i köket). Vi pratade inte direkt om nånting särskilt, lite om London - vad vi skulle göra då vi kom dit, lite om våra vardagar & helger här, Fridas besatthet av skor, osv. Jag la på & hann i princip gå på toa, så ringde det på dörren. Städerska var här. Inte den vi vanligtvis har, hon är i Kreta över en vecka & steker, men denna var också mycket trevlig & pratglad. Jag blev dock lite orolig då hon frågade om det inte var tråkigt att ta hand om barnen INFÖR barnen! Så kan man väl inte fråga? Jag svarade iallafall att jag tyckte om dem & att de har en hel del roliga sidor, vilket de verkligen har. Jag sa dock som jag alltmer känner nu att jag verkligen håller på att ruttna på deras ständiga fejder & att höra mitt eget namn 20.000 gånger i timmen! Hon sa också att pojkarna hade en väldigt Poshig accent, vilket jag helt enkelt sa att jag inte visste så mycket om. Hon frågade vartifrån jag kom & sa att hon tyckte att jag hade en väldigt bra engelska, vilket gjorde mig mycket munter. :)
Pojkarna har varit glada för det mesta idag, vilket har varit ohyggligt skönt! Samtidigt kan de var lite för glada ibland nästan & då blir de en plåga åt det hållet istället, men fortfarande. Hellre glada & jobbiga än sura & rent av helvetesbarn! Strax innan fyra gick städerskan. Benjamin är sitter i öppningen mot tomten & spelar på  sitt DSi & Daniel är ute i tomten & gör så mycket olika saker hela tiden, så jag vet inte vad. Nu haar han precis tagit fram såna där karbord-plattor som är till hälften rosa & till hälften gröna, & en matchande boll till. Meningen är att man ska kasta bollen mellan varandra & fånga upp den med plattan. Jag älskade såna när jag var yngre, det minns jag väldigt väl. Nu är klockan tio över fyra. Om en timme ungefär ska jag börja göra mat - Pasta med kalkonköttfärs/pastasås. Inte så seciellt, men det tycker jag inte att det behöver vara alla dagar. Speciellt inte de dagar jag lagar mat! ;)
Igår ångade jag mitt första vitkolshuvud! Jag visste inte hur man skulle göra, så jag ringe i panik till mormor som skrattade högt åt mig & trodde att nåt allvarligt hade hänt! Men jag var desperat & kände min nästan panikslagen, då jag inte ville få så mycket som en blick av mamman då hon kom hem från jobbet den kvällen. Det gick bra till slut iallafall, allting löste sig till det bästa.
Jag kanske är en sorglig människa på vissa sätt, men jag tänker faktiskt inte ta det så hårt. Jag har andra bra egenskaper, matlagning behöver inte vara en av dem!
Detta var nog allt för mig för denna gång! På återseende! :) :*

Jag vill också springa i The Naked Mile! Fy faaaaaaan vad roligt!

Jag behöver hjälp! (Observera att det är en ofärdig bild! Döm den inte än! Mycket ska läggas till & tas bort!)
Jag kan inte bestämma mig för om jag vill ha riktiga kort eller om jag ska försöka mig på att måla kort!? Vad borde jag göra? Hilfe!

Det ska bli skönt att få komma hem  om 9 veckor. Exakt 9 veckor idag. Pojkarna har Half Term nu, vilket betyder att jag har dem mellan 7:30 am - 6:30 pm. 11 timmars-dagar med andra ord. Vanligtvis går de i skolan mellan 9-3, så Poff sa det, så ade jag 6 timmar mer än vanligt! Pappan är i London nu en vecka också, så ingen extra hjälp där nte....Inte för att jag tror att jag skulle få det om han var här heller, men ändå.
Himlen är mulen idag, vilket jag tycker är underbart! Det kommer säkert klarna om ett par timmar, men tills dess  njuter jag gärna. Vi har haft det så fruktansväst varmt här senaste veckan, så jag har haft mycket sömnproblem, huvudvärk, varit ohyggligt trött - & därmed också väldigt "drömmande", plus att utslagen på händerna kommer fram.
Nu är det en 11 dagar sen jag för andra gången lämnade Sverige för en längre tid. Den här gången kändes det dock inte lika outhärligt att åka, så mycket mer väl medveten om tiden & vetskapen om att det endast var en tredjedel kvar. Jag säger fortfarande som jag sagt der hela min bortvistelse, att tiden går trots att den står still. För här känns det verkligen som att tiden här står still, samma visa dag efter dag. Men dagarna går faktiskt förbi. & snart ska jag ta mig vidare, ut till den & följa med strömmen, så som det är menat att man ska göra.

Floden rinner ständigt förbi dörren. Världen ligger ständigt kvar där ute. Och det är i världen vi måste leva.

Japp, det är i världen vi måste leva. Det är från världen vi får alla våra intryck & uppfattningar. Det är i världen vi måste fatta alla vra beslut. De enkla & de svåra. Det är världen som får oss att älska & hata. Det är i världen vi räddar liv, & i världen vi tar liv. Det är till världen som vi föds, & från världen som vi dör. Vi känner inte till någonting annat äv våran värld. Det är  världen som har format oss & det är vi som hela tiden formar den. Vi tillhör världen. Det är i världen vi lever, & i världen vi måste fortsätta leva.

Citatet (i kursiv text ovan) sägs av Otori Shigeru, som har en ledande roll i Sagan om klanen Otori, av Lian Hearn. Herregud, hon är så inspirerande! Vilken fantastisk författarinna! Just de där tre meningarna säger så himla mycket! Som så mycket annat hon skriver, men dessa är så fruktansvärt tilltalande!
Jag måste hitta en ny bok hon skrivit!

...så många nu, faktiskt! Ni är fantastiska!
- Erica & Filiph - Ni är fantastiska! Erat vuxenliv är här & ni bara tar det med storm & vandrar in i det med jättekliv! Jag är riktigt imponerad (även om jag inte trodde nånting annat. Klart som fan att ni två klarar er, även om det innebär slit)!
- Jenna - Du är fantastisk! Du pluggar & kämpar & når bra resultat! Jag är riktigt imponerad över hur du gick in i rollen som "plugghäst"! Så jäkla starkt! Trots allt runt omkring dig!
- Sanna - Du är fantastisk! Du vågade satsa, trots den ofantliga rädslan, vilket visar på enorm styrka & du har kommit ur det både taprare & mognare! Du har utvecklats & är på väg att bli en fentastisk kvinna med en fatastisk personlighet! Du är p väg att verkligen finna dig själv!
- Frida - Du är fantastisk! Du är så stark & modig, så jag vet inte vad! Vart finner du styrkan? Jag kan knappt beskriva dig med ord, men du är alltid den du är, hur livet än ser ut. & det gör mig nästan stum! Du är en av de häftigaste människor jag någonsin träffat!
- Alex - Du är fantastisk! Jag om nån vet precis vilket liv du har gått igenom, & att se vart du är på väg & hurr du hela tiden utvecklas är något av det coolaste jag vet! Fortsätt kämpa & var inte rädd för livet! Du klarar allt!

Som de flesta vet går jag ofta in till Southport & tar en fika på dagarna. Här jobbar en otroligt trevlig & snygg kille, som egentligen inte säger något speciellt, elelr gör något speciellt. Men hur stressigt det än är så håller han hela tiden humöret uppe & får ut sig någon trevlig kommentar, samtidigt som han jobbar både snabbt & effektivt. Han ser inte typiskt engelsk ut, utan har mer av ett skandinaviskt, eller iallafall germanskt ansikte, med rak, fin näsa, självklart lite trötta ögon (vilket jag älskar!), lite avlångt - men inte extremt - ansikte, & fina kindben. Han är väl medellång, med mörkt - nästan svart - kortklippt - men inte snaggat - hår, & lite sådär jagom lite skäggstubb. Han ser inte p något sätt elak eller bitsk ut, utan trevligheten riktigt strålar ut från honom. Men inte så att han ser mesig ut, han ser fortfarande ut att kunna ha riktigt kul. Jag är nästan lite glad över att han itne bär kostym, för då hade jag väl antagligen smält. Han är absolut en av de vackraste människor jag lagt mina ögon på. & bilden jag fått av honom är ju uppenbarligen för bra för att vara sann. Kanske är det bra att jag inte känner honom bättre, kanske skulle min uppfattning förändras helt. Men jag blir helt klart nyfiken på vem han är. Jag vet inte ens vad han heter. Jag hoppas att han presenterar sig någon dag, samtidigt som jag undrar om det är lika bra att låta det vara. Jag åker ju om nio veckor, & jag vill gärna behålla bilden av att den här typen av männsikor faktiskt finns.

...är mycket frustrerande. Man sitter ute på puben (eller var som helst egentlgen) & pratar emd någon, då nån snubbe kommer fram & säger:
- I just have to say, you have a lovely accent!
- Tank you...?
- Where are you from? No, wait! let me guess ...Poland? Germany?
- No.
- Okey,  I give up, wherre are you from?
- Sweden.
- No way, are you joking?
- No, I'm not joking...
- Okey, so what are you doing here?
- A'm au-pairing.
- You're a swedish au-pair?! I just really like you more and more!
..........& så fortsätter det så! Inte fan är någon intresserad av VEM jag är! Fruktansvärt irriterande! Hur fick vi detta rykte? Kan någon berätta varifrån det kommer? Vem startade det?

Tänk om man kunde skriva på samma sätt som Lian Hearn. Jag är så ruskigt imponerad över hur denne genom fem tjocka böcker kan hålla en fantastiskt berättelse spännande, utan uppehåll. Kapitlena är blandade av Takeo's & Kaede's historier, & varje gång det hoppar mellan dem tänker jag "Nej, jag vill veta vad som händer här nu!", för att sedan bara återgå till att vara lika fascinerad över den andre i kommande kapitel. Då man tagit upp dessa böcker vill man inte lägga dem ifrån sig. Man vill inte heller att de ska ta slut. Så man börjar närma sig slutet av en bok, skär det i hjärtat, & man måste plocka fram nästa så att den ligger redo & väntar. Sen när man läst alla, börjar man helt enkelt om från början igen! :)

Bara för att jag får så mycket skäll för att jag aldrig skriver blogg, så skriver jag ett kort inlägg nu! Imorgon fyller mor min år! Hipp hipp hurra! Nu vet jag inte vad jag ska skriva mer! Kommer skriva ett ordentligt om några dagar! :* Puss&Kram! :)